Trakthöjd, traktlängd, tålängd och tåhöjd

En ideal hov är en hov som är i balans, och det innebär att tåns längd och höjd, samt traktens längd och höjd är i balans med varandra. Förhållandet dem emellan är alltså i balans. 🙂

hov_sidan_11

Tålängd: Man avser oftast det röda måttet, men det handlar också om det gula måttet. Det röda måttet avgör hur snabb överrullning hästen har, hur stor “bryteffekt” hoven har på hästens leder.
Tåhöjd: Det blå måttet
Traktlängd: Det rosa måttet
Trakthöjd: Det gröna måttet

Traktens vinkel: Det svarta strecket närmast trakten
Tåns vinkel: Det svarta strecket närmast tån
Dessa två vinklar bör vara ungefär desamma hos en hov i balans, de brukar inte avvika något nämnvärt från varandra.

Alla hästar ska verkas individuellt och inte efter en förutbestämd mall, men det gäller att veta hur en frisk, naturlig hov ser ut.

För låg trakt: På en sådan hov brukar man kunna se detta utifrån genom att hoven blir konvex, sedd från sidan. Oftast sker detta i samband med att man låter tån växa sig lång framåt (alltså inte på höjden). Tån kan hållas kort framifrån, men när den inte verkas underifrån börjar hovbenet tippa bakåt.

För hög trakt: kan ses genom vinkeln på kronranden sett från sidan att den blir mer horisontell. Dessa hovar brukar så många tycka är “snygga” så det är en ganska vanlig syn. Tittar man underifrån brukar strålen vara förkrympt. Framifrån sett blir hovarna ofta mindre koniska, mer vertikala hovväggar. Effekten när hästen rör sig brukar vara att hästen får mer “aktion” i steget och mer knälyft.

Det blir värre ju högre trakten är, i förhållande till tåns höjd. En hög trakt försätter hovbenet i en framåttippad vinkel så du har skapat en hovbensrotation om man jämför hovbenets vinkel mot markplan.

På en frisk häst är sulan jämntjock i hela hoven. Den är också en guide till hur hoven bör verkas. En normal häst bör ha sulan i tån i jämnhöjd med hovväggen och bak i trakten är skillnaden mellan sula och traktvinkel någon mm. Man bör tänka på att om man låter höja upp trakten, tar man bort hovens stötdämpande förmåga. Ovanför strålen ligger elastiska putan. Denna tar upp kraften från hovbenet. När benet/hoven sätts i marken pressar skelettet ner hovbenet/strålbenet mot elastiska putan. Marken pressas mot strålen, så den elastiska putan trycks ihop. Den blir då stimulerad och blir tjockare/starkare, tänk som en väldigt hård tempurmadrass. En frisk elastisk puta trycker i sin tur ut hovbrosket, som tillåter ven och artär att fylla/tömma hoven på blod. Blodcirkulationen fungerar i hoven. Detta ger en bra (seg och levande) hovvägg och sula eftersom allt blir försörjt med blod.

Många hävdar att även hovar med höga trakter har en stötdämpande funktion och hänvisar till slitage på skons traktarmar. Detta visar dock bara att hoven exanderar i markplan, men den viktiga expansionen sker uppe vid hårlinjen/hovbrosket. På en häst med höga trakter så kollapsar hoven och täpper till blodcirkulationen.

Det man får ut av att spara upp trakten är höga benlyft och att man kan förlänga intervallet mellan skoningarna men det är helt förödande för hornets kvalitet.

För lång tå: avståndet från överrullningspunkten till kronranden är långt. Ofta ser trakten låg ut men det är många gånger en falsk illusion. Trakten är lång, den har bara lagt sig ner och den långa tån fortsätter att dra fram trakten. Tån måste kortas för att trakten ska resa sig och på sikt kunna bli kortare. Långa tår frestar på lederna. Dessa hovar brukar kunna vara “fula” i mångas ögon. Hovväggarna flyter många gånger ut så att hovarna blir trumpetformade. Dessa är dock ofta lättare att sko, minskad risk att sömmen hamnar fel, men icke desto mindre en för hästen dålig form på hoven.

Har sett många sådana på travhästar och tanken är nog att hästen mindre gärna ska falla in i galopp. Mycket slitsamt för lederna och jag kan ändå tänka mig att hästen blir långsammare med denna verkning. Tänk er att springa i ett par redigt långa myggjagare.

För kort tå: detta existerar knappt inte. Tån kan/ska inte kortas längre in än till sulans kant, i normalfallet absolut inte dit. Tån kortas på ett sådant sätt att hästen får en naturlig överrullning, och med det menas att hovväggen i framkant av tån rundas av på en barfota häst. En skodd häst som skos med t ex Natural Balance kommer få överrullningspunkten på ett naturligt ställe. Ser man hoven från sidan och har den naturliga hoven som sinnesbild, brukar det bli bra. 🙂

/Frida & Erik

Det här inlägget postades i Hovar, Hovslageri, Skoning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Trakthöjd, traktlängd, tålängd och tåhöjd

  1. Roger Wåhlin skriver:

    Bra text! Hoppas det verkligen uppfattas att vinklar och mått är ett resultat av balanserad verkning och inte tvärtom. Tyvärr finns det ju de som gärna använder bilden som komplett kurs och tar till raspen.
    Verkar själv med goda resultat efter några kurser med KC LaPierre.

    • Frida Källgren skriver:

      Ja Roger, det är just så det är, bilden ovan är ett resultat av balanserad verkning.

      Utsidan av hoven ger oss en förståelse av vad som pågår inuti den. Tittar man på hoven utifrån kan man se ifall den är i balans eller ej och vad som behöver göras. Man kan aldrig säga att trakten ska vara si och så många cm hög, tån av den och den vinkeln, utan det är en helhetsbild. Man skapar sig en känsla för vad som behöver göras.

  2. Sofie skriver:

    Hos mig är problemet det att det inte finns någon tillgänglig godkänd hovslagare inom 1-1,5 h radie som vill komma ut och verka 2 unghästar var 6e vecka. De övriga har också fullt eller så har de oerhört dåligt rykte. Därför har jag fått göra det själv under tiden jag letar hovslagare.
    Kan ju inte låta dem gå overkade heller.

    • Frida Källgren skriver:

      Man behöver inte nödvändigtvis anlita en av Jordbruksverket godkänd hovslagare. Det viktigaste är att den hovslagaren som man låter få uppdraget att verka (och eventuellt sko) sina hästar har ett bra öga och känsla för balans. Det är förmågan att förstå naturlig balans som är viktig, både när det gäller verkning och så även ridning. Den man anlitar måste förstå hur man skapar naturlig balans hos hästen.

      Tyvärr finns det ju inga exakta mått som man kan mäta sig fram till när det handlar om verkning, utan varje häst är unik. Om man dessutom jämför utbildningen till hovslagare i Sverige med exempelvis den i England, så är Sveriges utbildning betydligt kortare. Den utbildning som Erik gick handlade till största delen om att verka hoven för att kunna lägga på en sko, och att kunna smida skor från grunden.

      Det finns massor med material att läsa sig till på nätet och även i böcker. Idag är det upp till var och en att ha intresset att själv läsa sig till mer kunskap. Det gäller också att ha en ödmjuk inställning för att kunna ta till sig ny kunskap, ibland kan ens tidigare kunskaper bli kullkastade.

      Det bästa är att få se hästars hovar som hovslagaren ifråga har haft hand om en tid, hur dessa ser ut, och att dessa hästar är verkade med regelbundet intervall. Då kan man bilda sig en uppfattning om huruvida man är nöjd med arbetet eller ej. Man kan snegla på andra hästars hovar när man är i andra stall, på träningar osv och fråga sig fram vem som sköter de hovarna om man ser några hovar som ser fina ut. 🙂

  3. silverbjälke skriver:

    Godkännandet från jordbruksverket är ingen måttstock på kunskap om hästen eller hovens anatomi. Är du en bra smed blir du godkänd, Det svåra idag är att hitta hovslagare som kan hovmekanik och dess påverkan på hästens rörelse

    • Frida Källgren skriver:

      Ja, du har rätt i detta. Godkännandet handlar om att kunna smida, det är inte inriktat på hovens biomekanik, vilket kanske somliga tror.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *